Varje natt innan jag somnar hör jag hur du gråter.
Det är så svårt för dig.
Jag vet inte vad jag ska göra, jag håller in tårarna för att du inte ska behöva se mig gråta.
Fan, det är inte rätt. Inte för någon. Men det är så här nu.
Jag önskar jag kunde säga något som fick dig må bättre, men jag kan inte.
Jag vet inte vad jag ska säga. Önskar jag kände dig bättre.

Hur kan man vara så nära men ändå så långt bort?