Varför är det alltid jag som får ta på mig allt?
Ansvaret för att saker funkar eller inte funkar?
Jag behöver inte ens vara inblandad för att det ska bli mitt fel.
Det finns en person, som jag kan berätta allt för.
Eller nej, kunde.
Fan, önska att jag bara kunde spola tillbaka tiden till då allt var bra.
Då jag mådde bra, då det fanns någon jag kunde prata med.

Förlåt att jag skriver det här, jag vet att det finns massa som bryr sig, men det finns ändå ingen jag kan prata med.