Mina rädslor är väll..?
Jag är sjukt rädd för spindlar, för skräckfilmer, för att bli förföljd eller kidnappad.
Men jag är inte rädd för att bli våldtagen, dödad.
Jag vet inte varför jag inte är rädd för saker man borde vara rädd för?
Sen är jag rädd för att mitt hus ska brinna upp.. så allt försvinner, och aldrig mer hittas. som foton t.ex.

Sen somsagt är jag rädd för att bli övergiven, ensam och förlorad.
Om folk jag älskar slutar prata med mig, känner jag att jag gjort något fel och blir sjukt orolig.
Sån har jag alltid varit.
Jag kommer ihåg när jag var 5 och gick på dagis. Jag och kajsa hade vart och badat med kajsas pappa på Frölunda Badet och när vi kom hem så släppte dom av mig nedanförbacken och jag gick upp till huset.
Allt var släckt och dörren  var låst, ingen var hemma.
Jag fick panik. Jag började gråta och springa, springa hem till kajsa.
Och det var inte ens någon farlig grej?
Men jag är så rädd för att bli övergiven, det är sjukt.