Skriver så kan alla sluta fråga..
Visst det är sjukt gulligt att ni alla bryr er men just nu orkar jag inte..

---

Allt bara fuckar sig.
Jag vill inte vara depp hela tiden men det är så jävla svårt.
Vart jag än kommer visar sig problem.
Hemma är alla ledsna och bråkar.
Jag bråkar med mina kompisar.
Jag överreagerar för minsta lilla sak, och kan jävligt lätt börja gråta.
Idag fick jag det skrivet för mig. Jag fick sanningen visad.
Det är bara så att jag klarar inte av tanken av att vara ensam.
Jag är så rädd. För att bli bortglömd, ensam, förlorad.
Allt jag verkligen önskar är att leva livet som om det vore din dröm.
Jag vill leva livet för dig, inte för någon annan.
Jag vill att ditt liv ska vara perfekt. Ditt liv ska vara din dröm. Din dröm ska vara ditt liv.
Ditt liv som sen blir mitt liv.
Men lyckas jag? Fan heller.
Tack för alla som står kvar, men mest tackar jag den som visade mig för mig själv och insåg sanningen.